En laghum ekonomi – när marknadskrafterna får hjälpa oss göra rätt
”Det är lättare att föreställa sig världens undergång än slutet på kapitalismen. Men vi måste reformera – och det tror jag faktiskt går.”
Det finns en frustration som många känner, oavsett om man sitter i en ledningsgrupp, på ett kontor eller vid ett köksbord. Man vet att klimatfrågan är akut. Man vill göra rätt. Men systemet runt omkring är designat för att göra fel enkelt och rätt svårt. Och så länge det ser ut så – vad hjälper det att vi anstränger oss?
Det är den frågan som Stefan Krook har ägnat de senaste åren åt att försöka besvara. Han är serieentreprenör, grundare av bland annat Kivra och Godfond, och författare till boken The Laghum Economy. I det här avsnittet pratar vi om ett ekonomiskt systemskifte som inte handlar om moral, förbud eller uppoffringar – utan om att använda marknadens egna krafter för att styra oss i rätt riktning.
Vad är en laghum ekonomi?
Laghum är fornordiska för att vara i balans med det som är rätt enligt lag. Och att vara i balans med vår planet är precis vad Stefan menar när han talar om en laghum ekonomi.
Kärnan i idén är enkel men kraftfull: ekonomi handlar i grunden om att hushålla med begränsade resurser. Det vet vi. Problemet är att när det systemet skapades var vi 800 miljoner människor på jorden, och man trodde att naturen var en obegränsad resurs. Idag är vi 8 miljarder, vi har industrialiserat och globaliserat i en skala som ingen kunde föreställa sig, och vi har överskridit sju av nio planetära gränser.
Antagandet var fel. Systemet behöver uppdateras.
”Vi måste reformera det ekonomiska systemet så att förbrukning av ändliga naturresurser får ett pris. Och vi måste göra det på ett sätt som accepterar hur vi faktiskt fungerar som människor”, säger Stefan.
Inte dyrare – annorlunda
En vanlig missuppfattning är att en sådan reform nödvändigtvis innebär att allt blir dyrare. Stefan är tydlig med att det inte stämmer. Det handlar inte om att höja skatterna totalt, utan om att förskjuta var skatterna tas ut – från arbete, som vi vill ha mer av, till förbrukning av ändliga naturresurser, som vi vill ha mindre av.
Konkret skulle det kunna innebära att den återvunna polyesterjackan plötsligt blir billigare än den som kräver jungfrumaterial. Att det lönar sig att laga sin cykel istället för att köpa en ny. Att matvaror prissätts utifrån hur mycket naturresurser som gått åt att producera dem – inte utifrån vad det kostar att tillverka dem i ett land med svag miljölagstiftning.
”Jag behöver inte förstå hela hållbarhetsredovisningen bakom varje vara. Jag ska se priset och det ska guida mig rätt. Det är det priset ska göra.”
Och det löser också det stora problemet med den gamla modellen – förorenaren betalar-principen – som riskerar att slå ut svenska företag i internationell konkurrens. Tar man istället ut skatten i konsumentledet, gäller den lika för importerade varor som för svenska, och konkurrenskraften bevaras.
Myran som bygger en vacker stack
”Det är meningsfullt att slita med barret om du tror att du bygger en vacker stack. Men om du tror att någon kommer att förstöra den stacken – då är det inte meningsfullt längre.”
Parallellen till arbetslivet är omöjlig att missa. Det är precis vad vi vet från forskning om välmående och hållbarhet i organisationer: meningsfullhet är inte ett lyxigt tillägg. Det är en grundförutsättning för att vi ska orka, engagera oss och prestera över tid. Och meningsfullheten urholkas när vi tvingas göra saker som strider mot det vi vet är rätt – privat, yrkesmässigt och planetärt.
Beteenden formar värderingar – inte tvärtom
Vi pratar också om den beteendeförändring som måste till. Vi brukar tänka att man först behöver ändra värderingar, och att beteendet följer. Men forskning pekar i en annan riktning: beteenden skapar värderingar lika mycket som tvärtom. De förstärker varandra.
Det är också anledningen till att Stefan inte tror på en modell som bygger på att vi ska bli mer upplysta konsumenter. Nobelprisbelönad beteendeforskning visar gång på gång att vi inte fattar rationella beslut – vi gör det som är enkelt, vant och nära till hands. Det gäller hälsoval, det gäller matval och det gäller klimatval.
”Vi måste designa systemet utifrån hur vi faktiskt vet att vi fungerar. Inte utifrån hur vi tror att vi borde fungera.”
Det handlar om nudging i stor skala. Inte förbud. Inte moralpredikningar. Utan att göra det hållbara valet till det enkla och det billiga.
Vad kan du och din organisation göra?
Stefan är tydlig med att förändringen på systemnivå kräver politiskt ledarskap – och att det politiska ledarskapet kräver tryck från medborgare och näringsliv. Men han är lika tydlig med att varje röst spelar roll. För organisationer handlar det om att våga vittna. Att säga högt att vi gör så gott vi kan, men att vi behöver bättre spelregler för att bidra. Det är inte att abdikera från ansvar. Det är att vara tydlig med vilket ansvar som faktiskt är vars och ens.
Här kan du läsa mer om boken och The laghum economy.
Reflektionsfrågor för dig som individ
- Var i din vardag märker du att systemet gör det svårt att göra rätt – och vad skulle behöva finnas på plats för att det enkla valet också skulle vara det hållbara?
- Finns det något du gör i dag som du vet strider mot dina värderingar, men som systemet runt dig uppmuntrar? Vad berättar det?
- Stefan talar om myran som behöver tro på att stacken är värd att bygga. Vad är din stack – och vad håller din känsla av meningsfullhet vid liv just nu?
Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
- Finns det beslut ni tar i er verksamhet som ni vet inte är hållbara – inte för att ni saknar vilja, utan för att spelreglerna inte stödjer det rätta valet? Vad skulle det innebära att säga det högt?
- Hur pratar ni om meningsfullhet i er organisation – och kopplar ni det till er roll i ett större sammanhang, bortom era egna mål och resultat?
- Stefan menar att företag behöver vittna om behovet av bättre spelregler, inte bara agera inom de befintliga. Hur ser ert ansvar ut där – och vem i er organisation kan ta den rösten?