När verkligheten stör våra planer
Visioner, strategier, handlingsplaner – det är så vi ofta pratar om organisationer. Men Åsa Lundqvist Covey, doktor i management och komplexitet, menar att det är just där problemet börjar. Vi är duktiga på att beskriva framtiden, men alldeles för dåliga på att ta hänsyn till det som faktiskt händer här och nu.
“Jag hade jobbat med ledningsgrupper i många år och märkte att vi utgick från ideal. Vi byggde framtidsbilder, men glömde hur människor faktiskt känner och reagerar i stunden. När mötet var slut låtsades vi som att alla var med – fast några var sura, andra osäkra och några skeptiska. Vi tog inte våra erfarenheter på allvar.”
Det var detta “skav” som fick henne att börja forska om komplexitet och hur organisationer verkligen fungerar – inte hur vi önskar att de ska fungera.
Komplexitet är inte kaos – det är vardag
För Åsa handlar komplexitet om oförutsägbarhetens vetenskap. Allt vi gör påverkar något annat, men exakt hur vet vi aldrig. Ett spontant samtal vid kopiatorn kan förändra mer än en stor strategiworkshop. Samtidigt kan stora initiativ få noll effekt. Hon menar att problemet är att vi fortfarande tänker för linjärt: att vi bara behöver planera, sätta mål och genomföra. Men organisationer består av människor, och människor är inte fågelflockar som rör sig i perfekt formation – vi har egen vilja, känslor, rädslor och maktrelationer.
Vi är radikalt sociala
En av Åsas centrala poänger är att människor är radikalt sociala. Vi formas av varandra hela tiden, och vi formar andra samtidigt. Det gäller inte bara i familjen utan på jobbet, i möten, i grupper. Det betyder att beteenden sällan är individuella – de är relationella.
“Vi individualiserar för mycket i ledarskap. Vi säger att allt hänger på dig – tänk rätt, var rätt, gör rätt – så löser det sig. Men vi påverkas hela tiden av relationerna runt oss. Chefer, kollegor, kunder, familj – alla drar i våra trådar.”
Att förstå det sociala spelet, menar Åsa, är själva kärnan i ledarskapet. En bra ledare är inte den som pekar ut vägen, utan den som hjälper människor att komma i nya relationer med varandra så att arbetet kan röra sig framåt.
Rävspel är inte illvilja – det är korsande intentioner
Titeln på Åsas senaste bok är Samspel och rävspel, men hon menar att “rävspel” ofta är ett missförstått ord. Det handlar sällan om att någon försöker manipulera situationen. Det handlar om att vi alla kommer in med olika bakgrunder, drivkrafter och intentioner – och när de möts uppstår skav. Just därför är det viktigt att stanna upp i situationen. Reagera på suckar, blickar och kroppsspråk. Fråga direkt: “Vad tänkte du nu?” Ta det i rummet, inte efteråt. Och se det som en gemensam process, inte som en individuell konflikt.
Ångest är inte svaghet – det är en del av jobbet
Ett annat centralt begrepp i Åsas forskning är existentiell ångest – inte i klinisk mening, utan som en grundläggande osäkerhet. Vi vet inte vad som händer imorgon, men vi måste agera ändå. Det gör att oro och ängslan alltid finns närvarande, även i arbetslivet. Genom att erkänna oron blir det lättare att förstå varför människor agerar som de gör. Det kan också hjälpa oss att tolka beteenden i sitt sammanhang – som en del av ett nät av relationer och beroenden.
Makt finns alltid – förstå den
En annan blind fläck Åsa vill synliggöra är makt. Alla sitter i maktrelationer – till chefer, kollegor, kunder eller familj. Det påverkar hur vi agerar och varför. När vi upplever att någon “spelar spel” är det ofta för att de själva är beroende av någon annans vilja. Att prata om makt kan kännas obekvämt, men det är ett sätt att göra spelplanen tydligare och minska missförstånd.
Ledarskap är att reglera spänning
Det moderna ledarskapets kärna, menar Åsa, är spänningsreglering – att hantera motsättningar och känslor utan att tappa riktning. Det handlar om att hålla fast vid värderingar men samtidigt tillåta åsikter och beslut att förändras när ny information kommer.
“Vi måste göra det okej att ändra sig. Det är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att man lär sig. Man behöver inte stå planterad i jorden bara för att man sagt något en gång.”
Hon förespråkar att organisationer pratar mer om riktning än om mål. Mål kräver att vi lägger till aktiviteter för att nå dem. Riktning hjälper oss att skala bort det som inte leder dit.
Ledarskap som socialt hantverk
Allt detta leder till samma slutsats: Ledarskap i en komplex verklighet är inte att ha alla svar. Det är att vara närvarande i relationerna, att våga ta upp det som händer, att stanna i skavet och använda det som en drivkraft.
“Vi behöver ta relationerna på största allvar. Det är där hindren sitter – men också potentialen. Och vi behöver förstå att vi själva alltid är en del av det som pågår. Vi står aldrig utanför.”
Att leda handlar därför mindre om att visa vägen och mer om att skapa förutsättningar där människor kan röra sig tillsammans – trots att de är olika, trots att det finns oro, trots att det ibland skaver.
Sammanfattningsvis:
Det är inte visionen, modellen eller strategin som avgör om en organisation lyckas – det är hur väl vi förstår och hanterar det mänskliga spelet däremellan. Komplexitet är inte ett hinder att övervinna, utan en verklighet att navigera. Och ledarskap är, i grunden, ett socialt hantverk.