OSA är en ledningsfråga.
”Har jag koll på vad som händer där ute när jag fattar de här besluten?”
Det är frågan som Lars Lööw, generaldirektör på Arbetsmiljöverket, vill att landets ledningsgrupper ställer sig. Inte en gång om året på en strategidag. Utan varje gång ett beslut fattas som påverkar de människor som ska omsätta det i praktiken.
Det låter enkelt men det sker för sällan.
I det här avsnittet av Health for Wealth samtalar jag med Lars Lööw om varför den organisatoriska och sociala arbetsmiljön – OSA – är mer aktuell än någonsin. Om vad tio år med en föreskrift faktiskt har gett. Och om vad som krävs härnäst – av myndigheter, politiker, ledningsgrupper och de chefer som varje dag försöker göra ett hållbart jobb under förutsättningar som inte alltid är rimliga.
Vad siffrorna berättar – och vad de egentligen handlar om
Ökningen av sjukfrånvaron i Sverige har en tydlig koppling till psykisk ohälsa och till arbetslivet. Försäkringskassan ser det i statistiken. Socialstyrelsen pekar på sambandet mellan kvaliteten i vård och omsorg och de anställdas arbetsmiljö. Och Arbetsmiljöverket har, efter en av sina största inspektionsinsatser någonsin – samtliga akutsjukhus i Sverige – kunnat konstatera det som många på golvet länge vetat: ansvaret för OSA har hamnat på fel nivå.
”En avdelningschef äger inte alla flöden som påverkar deras vardag”, säger Lars. ”Om man då delegerar ut ansvaret för att bedriva arbetsmiljöarbetet till den chefen, blir det en omöjlig uppgift. Det säger sig självt.”
Det finns beslut som fattas på en annan nivå. I den högsta ledningen, på tjänstemannanivå och på politisk nivå. Beslut som får avgörande konsekvenser för hur en första linjens chef kan ta sitt ansvar. Och när de förutsättningarna saknas kompenserar chefen, täcker upp, biter ihop – tills det inte går längre.
Kunskapen finns. Men når den rätt nivå?
OSA-föreskriften fyller tio år. Den innehåller skallkrav som är glasklara: ökad kunskap hos högsta ledningen, tydlig prioritering, befogenheter och stöd, kontinuerlig dialog och systematisk uppföljning. Det är inte vaga ambitioner – det är lag.
Ändå ser vi att det inte nått hela vägen. Lars beskriver ett mönster han möter om och om igen: i komplexa organisationer där många frågor konkurrerar om uppmärksamhet, hamnar arbetsmiljön sist – eller inte alls.
”Om man tycker att en av frågorna som är central för hela verksamheten ska hanteras lite senare eller nån annanstans, då kommer man aldrig att lyckas.”
En del av förklaringen är att politiker som tar på sig ett arbetsgivaransvar i regioner och kommuner inte alltid tänker på sig själva som arbetsgivare. Uppdraget är att leverera vård, skola, omsorg. Men redskapet är personalen. Och det glöms bort – ibland med stora konsekvenser.
Det finns hälsoekonomiska analysverktyg som kan sätta faktiska siffror på vad bristande förutsättningar kostar. Forskning och kunskapsunderlag finns att hämta. Men kunskapen måste efterfrågas och mötas av ett genuint intresse uppifrån för att göra skillnad.
Varför kvinnor drabbas hårdare – och vad det egentligen säger oss
Det är kvinnor som dominerar i statistiken över arbetsrelaterad psykisk ohälsa. Arbetsmiljöverkets egna analyser visar att skillnaden inte ligger mellan kvinnor och män inom samma yrke – den ligger i vilka yrken som toppar listan. Och det är de offentliga tjänsteyrkena, vård, skola och omsorg, som år efter år återfinns längst upp.
”Vi behöver angripa det både utifrån att förbättra arbetsmiljön i de yrkeskategorier som domineras av kvinnor, och fundera på hur vi utmanar den könsegregerade arbetsmarknaden”, säger Lars.
Det är inte ett individuellt problem som löses med friskvårdsbidrag eller stresshanteringskurser. Det är ett strukturellt problem som kräver strukturella svar – på ledningsnivå och på politisk nivå.
Mod som strategi – och vad det faktiskt innebär
Lars avslutar sin debattartikel – den som fick stor spridning och bidrog till att han nu deltar i möten på regeringskansliet – med att det krävs mod att omsätta kunskapen i handling. Han menar det på allvar och riktar det åt flera håll.
Myndigheten själv behöver våga sticka ut hakan. Politiker behöver mod att vara ärliga om vad resurserna faktiskt räcker till. Och chefer behöver våga göra något som är svårare än det låter: be om rätt förutsättningar.
”Jag hoppas att det finns många som har tagit på sig ett ledaransvar och som vågar säga: jag tar det här ansvaret, men inte utan rätt förutsättningar. Annars tar jag inte emot det.”
Det är en stor sak att be om. Men det är också en omtänksam sak – mot sig själv, mot sina medarbetare och mot organisationen. Den chef som synliggör ett gap bidrar till att systemet kan lära sig. Den som biter ihop och täcker upp i det tysta gör det omöjligt för någon att se vad som faktiskt behövs.
Ett viktigt steg – och ett långt arbete framför oss
När det här avsnittet spelas in är Lars på väg till ett möte med sjukvårdsministern och centrala aktörer: myndigheter, regioner, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och forskning. Det närmaste en kriskommission vi kommer just nu säger Lars.
Han är hoppfull. men också tydlig:
”Det är långt ifrån ett möte på regeringskansliet till att det händer något hos den enskilda första linjens chef. Det kräver fortsatt hårt jobb för många.”
Ingen trollstav. Men ett viktigt steg i rätt riktning – förutsatt att modet finns att ta nästa.
Reflektionsfrågor för dig som individ
- Vet du vad OSA-föreskriften ställer för krav – och i vilken utsträckning de uppfylls i din vardag? Vad saknas, och vem äger det gapet?
- Har du formulerat vilka förutsättningar du behöver för att göra ett hållbart och lagenligt jobb – och har du lyft det med din chef?
- Tänk på ett beslut som nyligen fattades ovanför dig och påverkade din vardag. Tror du att beslutsfattaren hade koll på den effekten – och vad skulle hända om du berättade?
Reflektionsfrågor för er som team eller organisation
- På vilken nivå fattas egentligen de beslut som formar förutsättningarna för arbetsmiljön hos er – och är det rätt nivå som äger ansvaret?
- Har er ledningsgrupp tillräcklig kunskap om vad OSA innebär på operativ nivå, och finns det strukturer för att den kunskapen ska nå fram och användas?
- Lars fråga att ta med: Har vi koll på vad som händer där ute när vi fattar de här besluten? Hur skulle ni svara på den i er ledningsgrupp idag?