– och varför framtidens friska arbetsliv börjar med bättre förutsättningar

Avsnittet görs i samarbete med Skandia

Titeln på avsnittet är kanske inte den mest upplyftande: Sveriges sjukaste yrken. Men bakom de dystra siffrorna finns något viktigt – och hoppfullt. För i Skandias rapport med samma namn syns inte bara varningssignaler, utan också tydliga mönster kring vad som faktiskt går att påverka. Och kanske allra viktigast: mycket av den ohälsa vi ser i dag går att förebygga.

Sjukfrånvaron i Sverige ligger kvar på en oroande hög nivå. Psykisk ohälsa dominerar statistiken, och stressrelaterade besvär är i dag den vanligaste orsaken till längre sjukskrivningar. Det påverkar individer, familjer och arbetsplatser – men också samhällsekonomin i stort.

I detta avsnitt fördjupar vi oss i vad vi faktiskt kan lära av rapporten för att förstå vad som skapar hållbarhet över tid, och vad som behöver förändras om vi vill att fler ska både göra bra och må bra på jobbet.

Med i samtalet är Gabriel Lundström, hållbarhetschef på Skandia, och Marie Bremberg, gruppchef och psykolog på Sophiahemmet Reab Center, en del av Skandia. Tillsammans delar de både statistik, erfarenhet och reflektioner från “insidan och fältet” – och pekar på vad som faktiskt gör skillnad i praktiken.

Rapporten ger oss viktig data

Skandia har följt utvecklingen av sjukskrivningar under lång tid. Redan runt 00-talet såg man ett tydligt skifte: från att sjukfrånvaro främst handlade om fysiska besvär, till att psykisk ohälsa successivt tog över som den vanligaste orsaken till längre sjukskrivningar.

Rapporten Sveriges sjukaste yrken tas fram för att skapa medvetenhet – men också för att bidra till förståelse. Genom att bryta ner statistiken på branscher och yrken blir ohälsan mer konkret. Det blir lättare att känna igen sig och se kopplingen till den egna vardagen, istället för att sjukfrånvaro förblir en abstrakt samhällsfråga.

Samtidigt är siffrorna i rapporten snarare i underkant än tvärtom. De bygger främst på förlorad produktivitet och räknar inte in alla samhällskostnader, försäkringsutbetalningar eller individuellt lidande. Men även dessa “försiktiga” siffror är tillräckligt stora för att visa allvaret – och vikten av att agera.

“Det är samma problem – men det blir värre”

Marie möter dagligen människor som mår dåligt. Och hennes bild är tydlig, men också frustrerande: många söker hjälp för samma saker som för tio, femton eller tjugo år sedan. Stress. Svårigheter att få livet att gå ihop. Otydliga gränser. Trötthet, nedstämdhet och känslan av att aldrig räcka till. Skillnaden är att problemen inte har minskat – de har tilltagit. Trots ökad medvetenhet, mer forskning och fler rapporter pekar utvecklingen åt fel håll. Som Gabriel konstaterar: vi vet mer än någonsin, men ändå blir läget sämre.

Det väcker en obekväm men viktig fråga: Vad är det som gör att kunskap inte omsätts i förändring?

Yrken, statistik – och verkligheten bakom siffrorna

Rapporten visar tydliga mönster. Yrken med mycket kontakt med andra människor – som vård, omsorg, skola och försäljning – har höga sjukskrivningstal, både för fysisk och psykisk ohälsa. Samtidigt ser man att bland tjänstemän och högutbildade är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning.

Men statistiken behöver tolkas varsamt. Marie lyfter en viktig aspekt: i många tjänstemannayrken arbetar människor vidare trots att de egentligen är sjuka. Har man möjlighet att jobba hemifrån suddas gränserna lätt ut. “Lite förkyld” blir “lite jobb ändå” – vilket kan fungera kortsiktigt men sliter på sikt.

I yrken där man måste vara fysiskt på plats – till exempel inom vård och omsorg – går det inte att jobba med influensa. Där blir sjukskrivning det enda alternativet, vilket också påverkar statistiken. Det innebär att en del ohälsa aldrig syns i siffrorna, utan istället tar formen av ständig trötthet, sänkt återhämtning och långsam nedbrytning.

Gränslösheten – när arbete saknar slut

Ett återkommande tema i samtalet är gränslösheten i dagens arbetsliv. När, var och hur vi arbetar är ofta otydligt. Många förväntas vara tillgängliga nästan hela tiden – särskilt i globala organisationer med olika tidszoner. Problemet är inte enskilda mejl eller möten, utan normen som skapas. När “alla andra” svarar sent, jobbar vid sjukdom eller aldrig riktigt loggar ut, blir det svårt att själv sätta gränser – även om det aldrig uttalas som ett krav.

Här blir samspelet mellan struktur och kultur avgörande. Det räcker inte med policys om återhämtning om beteendena pekar åt ett annat håll. Unga som kommer in i arbetslivet lär sig snabbt vad som faktiskt gäller – inte vad som står i riktlinjerna.

Den upp-och-nedvända sjukpyramiden

I rapporten beskrivs hur “sjukpyramiden” vänds när det gäller psykisk ohälsa. Yrken som många inte intuitivt förknippar med hög sjukfrånvaro – som bank, försäkring, juridik, ekonomi och kommunikation – hamnar högt när det gäller stressrelaterade besvär.

Gabriel reflekterar över kulturen i många av dessa branscher: högt tempo, korta deadlines och en idé om att det är status att jobba mycket. Samtidigt ser han ett generationsskifte i synen på arbete. Yngre generationer betonar balans och hållbarhet – inte ovilja att arbeta, utan en insikt om att karriären är ett maraton, inte en sprint.

Vad händer då? När vi behöver arbeta längre, med högre belastning och färre som försörjer fler? Då blir frågan inte hur mycket vi orkar prestera just nu – utan hur länge.

Vad kan vi lära av militären?

Ett intressant fynd i rapporten är att militära yrken sticker ut som relativt hållbara. Inte för att kraven är låga – tvärtom – utan för att ramarna är tydliga. Man vet sitt uppdrag. Man vet vad som ska prioriteras. Beslut fattas. Gränserna mellan arbete och fritid är skarpare. Och strukturen är djupt integrerad i kulturen.

Både Gabriel och Marie betonar att människor klarar höga krav – om de är tydliga och kombineras med återhämtning. Det är otydliga, motsägelsefulla krav som skapar stress och ohälsa.

Chefernas roll – och deras ökande belastning

En särskilt oroande trend i rapporten är att även chefer i ökande grad drabbas av psykisk ohälsa. Och det är problematiskt av flera skäl. Chefer är både bärare av arbetsmiljön – och själva i behov av hållbara förutsättningar.

Marie beskriver hur arbetet med chefer ofta börjar i det mest grundläggande: schemat. Många chefer saknar helt luft i kalendern. När oförutsedda händelser uppstår – vilket de alltid gör – finns ingen marginal. Gabriel delar sin egen erfarenhet av att medvetet lägga in “luft” i kalendern. Inte som tom tid, utan som nödvändigt utrymme för det som annars leder till kvällsarbete och känslan av otillräcklighet. En annan vanlig fälla är att chefer fortsätter vara alltför operativa. Ledarskap kräver tid: för tydlighet, för att röja hinder, för att fånga tidiga signaler. När det prioriteras bort påverkas hela teamet.

Förebyggande arbete – tidigare än vi tror

Både Marie och Gabriel är tydliga: när det gäller stressrelaterad ohälsa finns stora möjligheter att förebygga – om man agerar tidigt. Ofta räcker det med några samtal i rätt tid. Väntar man för länge blir insatserna både längre, dyrare och mer belastande för alla inblandade.

“Man kan inte ringa för tidigt” är ett mantra som återkommer. Chefer behöver inte vara psykologer – men de behöver veta var de kan vända sig, och våga ta signaler på allvar.

Kvinnors hälsa – en systemfråga

Rapporten visar också att kvinnor fortfarande är sjukskrivna i högre utsträckning. Marie betonar att orsakerna sällan finns enbart på jobbet eller hemma – utan i kombinationen. Större ansvar i hemmet, deltidsarbete med heltidskrav, brist på återhämtning och senare livsfaser som klimakteriet spelar alla in. Samtidigt påpekar Gabriel att Sverige har goda strukturella förutsättningar för jämställdhet – men att kulturen inte alltid följer med. Här har arbetsgivare och chefer en viktig roll som förebilder, inte minst genom hur föräldraledighet och ansvar faktiskt tas ut.

Ledningens ansvar – från ord till handling

När samtalet rundas av återkommer en central poäng: arbetsmiljö är affärskritiskt. Medarbetare som mår bra är mer nyfikna, kreativa och hållbara över tid. Och det räcker inte att säga att frågan är viktig – den måste prioriteras, följas upp och levas.

Både Gabriel och Marie uppmuntrar ledningsgrupper att våga testa, utvärdera och justera. Små experiment kan göra stor skillnad och att mäta effekten på ett enkelt sätt är också viktigt för att kunna förankra och få kraft till fler förbättringar.

Slutord: från prestation till förutsättningar

Det här avsnittet erbjuder ingen quick fix. Men det erbjuder riktning. Vi kan inte längre säga att vi inte vet. Vi har data, forskning och erfarenhet – och vi vet att hållbara arbetsliv inte skapas genom att pressa mer, utan genom att bygga klokare. Som Marie sammanfattar det: se hälsa som en investering. I organisationen, i människorna – och i livet utanför jobbet.

Här kan du läsa Skandias rapport och här kan du läsa mer om hur Skandia kan stötta ert arbete.