I vår tid när vi ska optimera allt och få ut max av varje minut behöver vi mer än någonsin kravlösa aktiviteter och tid att låta tankarna vandra. Dessutom behöver våra hjärnor det.
När jag var liten älskade jag att dagdrömma. Kanske gör alla barn det? Jag kan sakna utrymme i mitt vuxenliv för att bara släppa tankarna fria att vandra. När jag väl får möjlighet att göra det ger det ofta kraftfulla insikter och aha-upplevelser som säger något om mig själv och mitt liv.
Att mentalt rulla tummarna ger oss kraft
Nyligen har jag förstått att det där läget när vi mentalt rullar tummarna är något vi hämtar mycket kraft och kreativitet ur. När vi låter hjärnan vila från aktiv prestation aktiveras det som kallas standardnätverket. Det rör sig fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid och kopplar ihop olika idéer. Det gynnar kreativitet och hjälper oss att nå högre insikter.
Men ger vi dagdrömmandet något utrymme idag? Gör vi plats för inre bilder i vårt överflöd av information? Jag tycker att vi går miste om det när vi springer i ekorrhjulet och hetsar för att optimera varje sekund, varje minut.