Hur får man hälsa att hända på riktigt – inte som en tillfällig aktivitet, utan som en del av vardagen?

I det här avsnittet av Health & Wealth möter vi Marcus Lager, vice vd på Twitch Health, som delar med sig av sin resa från gymgolv och naprapati till att idag möta HR, ledare och beslutsfattare för att hjälpa företag skapa hållbara beteenden över tid. Samtalet rör sig mellan personliga lärdomar, konkreta modeller och en tydlig kritik mot “smörgåsbords-hälsa” som blir välmenande – men ineffektiv.

Från 16-årig gyminstruktör till vice vd: “Tidiga insatser hade kunnat ändra allt”

Marcus beskriver hur hälsa i princip varit hans professionella hemmaplan hela vuxenlivet. Redan som 16-åring utbildade han sig till gyminstruktör. Där började en bana som tog honom via gymbranschen och rollen som personlig tränare vidare till naprapatutbildningen.

Det som kom att påverka honom starkast var dock tiden inom företagshälsovård, där hans uppdrag var att hjälpa personer tillbaka till arbetslivet efter långtidssjukskrivningar. I multimodala team – med läkare, naprapater, beteendevetare, psykologer och andra kompetenser – såg han en återkommande smärtsam insikt:

Om fler hade fått stöd tidigare hade många aldrig behövt hamna där.
Frustrationen över att insatser ofta kommer sent blev en drivkraft. Han lämnade det kliniska arbetet, startade som konsult och ville “komma in tidigt” med föreläsningar, hälsotester och förebyggande stöd. På den vägen träffade han Twitch Healths grundare Fredrik Karlsson – och sedan 2011 är Marcus en del av bolaget.

Idag beskriver han det som att han faktiskt får göra “precis det jag ville från början”: hjälpa arbetsplatser skapa förutsättningar för att hälsa ska bli av – innan det går för långt.

Judo som vardagsverktyg: närvaro, respekt och mental styrka

Samtalet tar också en detour via judon – som för Marcus är långt mer än ett fritidsintresse. Det han tar med sig in i arbetslivet är bland annat:

• Full närvaro (svårt att tänka på mejl när någon på 90 kilo försöker kasta dig i mattan)
• Ödmjukhet och respekt – samtidigt som du ska “vinna”
• Att tävla med sig själv och utmana sina gränser
• Kultur och ritualer som skapar ram, trygghet och disciplin

Marcus kallar det sin “mindfulness”: närvaron blir total, och på ett paradoxalt sätt återhämtande – just för att den kräver allt fokus.

Från “varför?” till “hur?”: hälsodialogen har mognat

En av Marcus tydligaste spaningar är att samtalet om hälsa på arbetsplatser har förändrats drastiskt. Tidigare handlade mycket om att övertyga beslutsfattare om att hälsa var viktigt – att ens få upp det på agendan. Idag möter han nästan aldrig frågan varför.

Nu kommer frågan istället:
“Vi vill – men hur gör vi, med de resurser vi har?”

Det är en positiv förflyttning, men också en ny sorts utmaning: vilja finns, men många fastnar i otydlighet, lösryckta initiativ och brist på uppföljning. Marcus återkommer till en kärnpoäng: det är inte vad vi gör som oftast saknas – utan huret.

Smörgåsbordsfällan: mycket erbjuds, men få nås

Marcus beskriver hur många företag fortfarande bygger sitt hälsoarbete som ett “smörgåsbord”: friskvårdsbidrag, stegtävling, massage, ett lopp, kanske någon träningsklass. Det kommer ur omtanke, men leder ofta till tre problem:

1. Ingen tydlig riktning – varför gör vi detta?
2. Svag uppföljning – vad gav det egentligen?
3. De frälsta deltar – men majoriteten nås inte

Han sätter ord på en erfarenhet som många känner igen: ungefär 20–30 % hakar på direkt eftersom de redan är träningsvana. Men 70–80 % deltar inte – inte för att de “inte bryr sig”, utan för att insatsen inte möter deras behov, livssituation eller motivation.

Och här breddar Marcus synen på hälsa.

Hälsa är fysisk, mental och social – men den sociala glöms bort

Marcus påminner om att WHO redan 1949 beskrev hälsa som fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Ändå är arbetsplatser ofta fast i ett snävt hälsobegrepp där fysisk aktivitet dominerar, mental hälsa får visst utrymme – och social hälsa nästan ingen.

Han menar att den sociala dimensionen kommer bli en av våra största utmaningar framåt. Vi blir fler människor, men känner oss samtidigt mer ensamma. Den paradoxen påverkar hälsa djupt – och arbetsplatsen är en av de viktigaste arenorna för att bygga tillhörighet, relationer och sammanhang.

Vems ansvar är det – egentligen?

När samtalet landar i ansvar blir Marcus tydlig: ja, individen har ansvar för sina beteenden. Du kan inte träna åt någon annan. Men han vänder på perspektivet och ställer en rak fråga:

Vem får ta smällen när det inte funkar?

Svaret: individen, familjen, kollegorna – och arbetsgivaren. Därför kan man inte lägga allt ansvar på individen. Organisationen måste skapa förutsättningar som gör det lätt att göra rätt, när viljan väl finns.

Här kommer nudging och miljö in.

Nudging i praktiken: bygg platser som bjuder in till hälsa

Marcus lyfter hur arbetsplatsens utformning kan göra stor skillnad – särskilt i ett hybridarbetsliv där social hälsa annars kräver mer energi av individen.

Exempel på “lätta knuffar”:

• arbetsplatser man vill komma till (inte bara “logga in”)
• mötesplatser som gör spontana samtal naturliga
• trappor som syns och lockar (istället för att hissen är “in your face”)
• duschar, cykelservice, paketboxar, enkla vardagstjänster som gör det smidigt att vara på plats

Principen är enkel: när motivationen finns ska det vara lika lätt som att öppna en dörr.

Aktiveringstrappan: från förmåner till aktiverande ledarskap

En av avsnittets mest konkreta delar är Twitch Healths modell aktiveringstrappan, som hjälper organisationer se var de befinner sig – och vad nästa steg kan vara.

1. Inget hälsarbete (få ligger här idag)
2. Aktiviteter och förmåner (vanligast): bidrag, lopp, stegtävling, massage
3. Strategiskt hälsoarbete: nyckeltal, KPI:er, systematik, resurser, uppföljning
4. Aktiverande ledarskap: chefer som sätter norm genom att ta hand om sin egen hälsa

Och här gör Marcus en viktig distinktion: många chefer upplever “hälsofrämjande ledarskap” som ännu en uppgift. Därför förespråkar han ett annat fokus:

Hälsosamt ledarskap: börja med dig själv

Marcus använder den klassiska metaforen från flyget: sätt syrgasmasken på dig själv först. En chef som själv är slutkörd kan inte hållbart bära andras hälsa.

Twitch jobbar därför med reflekterande verktyg som “energiglaset”: vad fyller på energi i vardagen – och vad tömmer? Som en intern balansräkning. När chefer får syn på sina mönster och faktiskt gör förändringar händer något: de vill ofta ge vidare till sitt team, och normen skiftar. Här kan du höra avsnittet där jag och Fredrik Karlsson pratar om detta

Hälsa är ingen vaccination – den byggs av mikrobeteenden

När Annie ber om exempel på insatser som verkligen gett långsiktig effekt kommer Marcus tillbaka till det kanske mest avdramatiserande budskapet:

Hälsa skapas inte av stora satsningar. Den byggs av små, återkommande val i vardagen.

Han nämner hur vissa organisationer lyckats väva in hälsa i hela arbetssättet – inte som ett “hälsocenter” vid sidan av, utan som en integrerad del av kultur, ledarskap och vardagliga rutiner. Ledare som deltar, berättar sin egen resa och sänker trösklarna för andra blir ofta avgörande.

25 år sammanfattat i en bok: “Hälsa som blir av”

Twitch Health firade 25 år och valde att samla lärdomarna i boken Hälsa som blir av – 25 års perspektiv på arbete, hälsa och aktivering. Marcus betonar att det inte är en vetenskaplig publikation, utan en sammanställning av erfarenheter: trender de sett, misstag de lärt av och genvägar för företag som vill komma igång på riktigt.

För även om hälsa länge varit en trend har effekten ofta varit låg. Ambitionen är att hjälpa fler att slippa börja från noll – och istället bygga smartare, mer sammanhängande och mer mänskligt. Blir du nyfiken på boken – kontakta Marcus eller Fredrik