415: Caroline Lornudd – Ledarutveckling: Kursen var bra, vad hände sen?

Ledarutveckling fungerar – men inte av sig självt.

Vi lägger massor av pengar, tid och energi på ledarutveckling. Stora metaanalyser bekräftar att det ger effekt. Och ändå är det många som känner att kursen var bra, engagemanget var stort – men sen var allt lite som vanligt igen. Varför blir det så, och vad ska vi göra åt det?

Det är frågan som driver det här samtalet med Caroline Lornudd – organisationspsykolog, forskare och nu också författare till en liten men innehållsrik bok om just ledarutveckling. Caroline har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt att både designa och genomföra ledarutvecklingsinsatser, och de senaste 15 åren också forskat på vad som faktiskt fungerar.

Vi är inte så dåliga som vi tror

En av de viktigaste nyanserna Caroline lyfter är att vi kanske är för hårda mot oss själva. Ledarutveckling leder ofta till effekter – men vi lyckas inte alltid fånga dem. Det beror delvis på att vi mäter fel saker, eller mäter på ett sätt som inte fångar det som faktiskt händer med en människa som går igenom en utvecklingsinsats.

Folk tar med sig oväntade saker. Det är sällan exakt det utbildaren avsåg. Och det är inte ett misslyckande – det är ett uttryck för att vi är olika och att lärande är komplext. Problemet uppstår när vi väljer ett nyckeltal och tror att det mäter helheten.

Ledarutveckling eller ledarskapsutveckling?

Caroline introducerar en viktig distinktion, hämtad från professor David Day, mellan ledarutveckling och ledarskapsutveckling. Ledarutveckling fokuserar på att utveckla den enskilda individen i ledarrollen. Ledarskapsutveckling däremot handlar om relationen – mellan ledare och de som leds.

Om ledarskap är en relation där någon gör anspråk på att leda och andra väljer att följa, kan man inte utveckla ledarskapet utan att båda parter är med. Det är, som Caroline beskriver det, lite som att skicka en person till parterapi ensam.

En lika viktig distinktion är skillnaden mellan träningsinriktad och utvecklingsinriktad ledarutveckling. Den träningsinriktade fokuserar på konkreta färdigheter vi vet att ledare behöver – att ge feedback, leda möten, skapa psykologisk trygghet. Den är lättare att följa upp och ger mätbara beteendeförändringar. Den utvecklingsinriktade handlar om något mer svårfångat: ökad självinsikt, förmågan att stå kvar i det ambivalenta, autenticitet och personlig mognad. Den leder ofta till djupare förändring, men den syns sällan i en enkät.

Transfer of training – varför vardagen äter upp det vi lärde oss

Det vanligaste problemet med ledarutveckling är inte kursen i sig – det är vad som händer efteråt. Forskningen om transfer of training, alltså förmågan att omsätta kunskap i praktiken, är tydlig: chefens intresse, kollegornas stöd och organisationens förutsättningar spelar avgörande roll.

En ledare kan komma hem från en utbildning full av energi och nya insikter, och sedan möta en vardag av rapportering, administration och möten som lämnar inget utrymme för att faktiskt göra annorlunda. Det är inte ledarens misslyckande – det är ett systemfel.

Caroline lyfter en distinktion hon lånat av Jeanette Almberg på Skanska: skillnaden mellan att vara deltagare och representant. Går man en kurs för sin egen skull är man deltagare. Går man som representant för sin ledningsgrupp, sin enhet, sin organisation – då bär man med sig ett ansvar att ta tillbaka och omsätta något. Det är en enkel semantisk förflyttning som förändrar hela ingången, och den ökar dramatiskt chansen att det faktiskt händer något i vardagen efteråt.

Hur mäter man det som inte syns i ett KPI?

Caroline är tydlig: det går inte att bevisa en effekt av ledarutveckling på samma sätt som man bevisar effekten av ett läkemedel. Det är ett komplext socialt fenomen och det finns för stor spridning i vad människor tar med sig. Men man kan på goda grunder anta effekter, och det är en viktig distinktion.

För att göra det behöver man tre saker. Utgå från vad forskningen säger fungerar. Göra en ordentlig behovsanalys – inte bara av HR utan tillsammans med ledarna själva och deras medarbetare, för att faktiskt förstå vad som behövs. Och mäta på flera sätt: nyckeltal som ligger nära beteendet snarare än långt bort i verksamhetsresultaten, och berättelser och intervjuer som fångar det enkäter aldrig kan nå.

Parallellen till träning är talande. Vi vet på gruppnivå att träning ökar oddsen för ett längre och friskare liv – men det är ingen garanti för den enskilda. Vi kan ändå välja att träna för att vi ökar oddsen. Samma förhållningssätt behöver vi till ledarutveckling: gör vi det som forskning visar är gynnsamt, ökar vi oddsen för att nå det vi vill nå. Det är en mer ärlig och hållbar position än att lova garanterade resultat.

Vem behöver läsa Carolines bok?

Den uppenbara målgruppen är HR, L&D och externa konsulter som designar och genomför ledarutvecklingsinsatser. Men Caroline lyfter också en grupp som kanske överraskade: de chefer som själva går i ledarutveckling. För förstår man utmaningarna med transfer, med organisatoriska förutsättningar och med hur lärande faktiskt fungerar, ökar chansen markant att man lyckas använda det man lär sig.

Och sedan finns det en drömläsare: de som sätter förutsättningarna för ledarutveckling i en organisation. De som bestämmer vad som följs upp, vad som resurssätts, vad som räknas som bevis på effekt. För det är ofta där det brister – inte i kursrummet.

Reflektionsfrågor för dig som individ

Tänk på en ledarutvecklingsinsats du har gått igenom. Vad tog du faktiskt med dig – och stämmer det med vad utbildaren avsåg? Vad säger det om vad du egentligen behövde?

Går du din nästa utvecklingsinsats som deltagare eller som representant? Vad skulle det förändra om du gick in med ett tydligt ansvar att ta tillbaka och omsätta något?

Vilka organisatoriska förutsättningar saknas för att du ska kunna använda det du lär dig? Och har du lyft det med din chef?

Reflektionsfrågor för er som team eller organisation

Hur ser er behovsanalys ut inför ledarutvecklingsinsatser? Är det HR som bestämmer vad som behövs, eller är ledarna och deras medarbetare med och formulerar det?

Hur följer ni upp ledarutveckling – och mäter ni rätt saker? Finns det berättelser och kvalitativa tecken på förändring som ni missar för att ni bara tittar på enkätsvar?

Vilka signaler skickar er organisation om hur viktigt lärande och utveckling faktiskt är – i hur ni rekryterar, vad ni följer upp, hur ledningen agerar som förebild?

Fler poddar